Sweet home ALABAMA

Det börjar kännas på riktigt nu. Idag skulle jag säga hejdå till Priscilla för hon och mamman ska bort över helgen. Bara det gjorde ont i mitt hjärta. Fy bubblan. Jag har verkligen haft ett underbart år men jag ska inte undanhålla att det funnits stunder då jag mer än allt annat velat ta nästa flight till Sverige. Jag har gråtit, skrattat, älskat och hatat. Jag vet bara att alla de där jobbiga stunderna jag upplevt inte kommer att finnas kvar i mina tankar när jag lämnat detta bakom mig. Mina minnen från NY, från denna familjen, från alla mina underbara vänner, kommer att vara de bra minnerna. Det som fick mig att skratta och älska.

Ska bara tänka bra minnen varje kväll jag går och lägger mig hedanefter. Kanske slipper tårarna då. Orkar inte gråta mera nu.. Och jag ska inte ens åka än. Fy


So long, A