Bunker Hill College

Hej allesammans.

Nu sitter jag på bussen påväg hem från Boston. Den var BARA sen 30  min denna gången, från start. Få se när jag hemma på min avlånga ö inatt. Skulle gissa att Oliwia som flyger från Cali kommer hinna före mig. Hoppas barnen är extra snäll mot mig imon då jag antaggligen kommer att vara lite trötter,

Jag har iaf spenderat fre-sön i Boston, med förorter. I fredgas blev jag hämtad av Julia och Josefine på busstationen. De hade redan checkat in på hotellet så vi drog rätt till skolan. Det var inte så att vi var ute i god tid då vi sprang genom hela skolan och anmälde oss en minut innan due-time. Ganska lagom svettiga kan jag säga..

Fredag eftermiddag och kväll var vi på skolan, vi satt i klassrummet och hade olika föreläsningar. Det mesta handlade om kulturshock och likanande ämnen. Våra proffessorer var tre trevliga prickar och vi lämande skolan vid 10ish.

Lördag morgon blev jobbigare än vad vi väntat oss. Det började dock bra då vi vaknade, klädde på oss och gick ner till frullen. Hotell frukost kan ju vara bland det godaste som finns. Jag åt, bagels, våfflor med chokladbitar, yougurt, juice, kaffe och en hel del frukt. Mummsfillibabba.
När vi skulle gå upp igen hade vi ungefär 35 min innan vi skulle vara på skolan. Vi skulle ju bara borsta tänderna och sticka till skolan. Och det tog max 5 min att köra till skolan så vi hade världens tid att chilla. Problemet var  nu bara att när vi kom till rummet funkade inte vårt krot till dörren. Piece of cake tänkte lilla jag och sprang ner till receptionen och bad dem om hjälp. I disken möts jag av en svinsur och tjock kille  som sa att jag måste ha mitt IDkort med mig.. Men det låg ju på rummet?! Då behövde jag isånnafall min andra rumskompisar.
JAhopp, hisse till fjärde våningen igen och hämta Jossan och Julia. Vi sprnag ner och han kodade om vårt kort. Vi sprang upp och självfallet funkade inte det där förbannadet kortet nu heller. Jag sprang ner och jag såg hans suckade blick när han såg mig komma springade genom lobbyn. Jag sa att det fortfarande inte fungerade och att vi hade lite bråttom så det skulle vara bra om han kunde komma med och öppna dörren med sitt magiska kort. Då svarade att han inte kunde lämna reciptionen då han var ansvarig. Och hans kompis inte kunde ha det kortet. Han sa att hans kulle ringa till någon form av vaktmästare som kunde hjälpa oss. Jag åkt åter igen upp til fjärde våningen och vi slog oss ner utanför dörren i väntan på vaktisen.

Efter sisådär 5  min kom han, lufsandes, genom korridoren. Han hade det magiska kortet, men va fan hjälper det ner batterierna i själva kortdosan är slut? Gaaaaah, det var nu cirka 20 min tills lektionen började. Pankien började komma krypandes längs ryggraden.

Han bokstavligen spang och hämtade nya batterier och en slags makapär som kunde koda om kortlösaren. Det pep och blinkade hej vilt om maskinen och vi trodde det hela var löst. Han insåg nog hur stressade vi var när vi frågade om han kunde öppna vår därr för 50000 gången. Han sprang iväg igen och denna gången kom han tillbaka med en kofot. HAHAH. Vid denna tiden hade lektionen redan börjat och vi var sjukt irreterade. Han slet som en björn och efter ett antal försök sparkade han upp vår dörr. Karmen var hela förstörd och dörren så förjävlig ut. Det var dessutmo en springa mellan väggen och dörren, även när den var stängd.
Vi lämnade honom där med en trasig dörr och bara sprang ut till bilen. Racade till skolan och skämdes som bara den när vi flåsandes kom 20 min försent. PIIIIIIINNSAMT!!

Vi var iallafall i skolan ett par långa timmar. Vid 5 tiden drog vi till en skolan i Chinatown och såg en film som vi ska göra en analys på. Är det någon som har en åsikt om filmen "crash", så är det bara att mejla dem till mig. Kul att se det från olika synvinklar;) hahhahaha


Vi åt sushi och sen var det typ läggdags..

Söndagen träffades vi lite utanför Boston, området hette Quinci o jag inte minns fel. Vi skulle iaf besöka ett "homeless shelter". Det vra sjukt insirerande att se hur vissa människor dedikerar hela sitt liv åt att hjälpa andra som har det värre. Det var intressant men också sjukt hemskt att se hur folk faktiskt har det.

VI drog vidare och var inne på JFK LIbrary and Museeum. Det var lite roligt att få veta mer om honom då han faktiskt är en av de få presidenterna man faktiskt har hört talas om en del. Det var mer ett museuum än ett bibliotek så jag vet inte varför det heter så. I vilket fall var det också helt okej..
Glömde att skriva att vi åt kinamat mellan de två aktiviteterna. Sen så åkte vi till en "park", jag skulle mer kalla det forbollsplan med omnejd, och städade. Det var tråkigt, svettigt och inte alls något jag hade lust att göra med tanke på att jag lagt närmare 400$ på denna helgen. Men men. Nu är det gjort också..

Det var min helg det. NU har bussen börjat att åka och jag vet inte varför men jag har fått två säten för mig själv. Med bord och fönsterplats. HAhhaha. Det v ar typ 200 pers i kän bakom mig på stationen men jag fick tydligen sitte själv iaf. Antingen luktar jag sjukt illa efter att ha städat eller så har jag blivit så fet att jag tar upp två säten utan att jag ens märker det själv..

Ska äta GI nu, bara så alla vet också. Fast det måste bli gröt till frulle, annars går det inte, Så GI och gröt ska jag köra nu ett tag.. Eventuellt 6 bitar sushi på fredag också.. får se..

So long, A

Kommentarer
Postat av: soffan yorkman

nice, då kämpar vi på tillsammans med ett liv utan kolhydrater! yääh

2011-03-14 @ 00:27:30
Postat av: Lovisa

Två frågor till dig raring & svaret accepterar såklart på fb.

1. Hur många credits var kursen på?

2. Och när lär du lämna in restläxorna, grejen om crash?

2011-03-14 @ 05:37:08
URL: http://web.me.com/lovisaberg

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0